Börjar med att bara nämna något som vi glömde om gårdagen, När vi lämnade Stockholm 
råkade Gunnar gasa för mycket och därmed sa polisen stopp och Gunnar fick 1200 pix i 
böter, bara så att ni vet att det var en strulig dag det där.
Men nu , nu landade vi från konvojen i Kiel. Den befarade studsen uteblev. Motståndet var 
faktiskt en besvikelse. Med passen redo så närmade vi oss tullen. Kom i detta läget ihåg 
hur mycket vi kämpat för att förse Gunnar med ett pass (för övrigt rosa till färgen!!). 
Vi rullade på och  Der Deutsche grenzwache lyfte inte ett finger, totalt ignorerade oss, 
förlöjligade oss genom att inte ens uppmärksamma det rosa passet. Några  av oss är gruvligen 
besvikna på det sätt på vilket det ärorika tyska gränsskyddet har degenererat. Var är 
schäfrarna? Var är k-pistarna? Var är de käcka tillropen av "Ausweis schnell !!"? Vad oss 
anbelangar kan de sitta här och ruttna på sina tre centers tills de ryckt upp sig….
Eftersom det i bilen finns tre militärkuriosavetare (vilka var det som landsteg vid den byn 
nu igen, ja just det var 3¨kåren under general xxxx osv osv osv) kom samtalen att färgas av 
diverse meningslösa kunskaper om diverse slag och händelser under andra världskriget. 
Detta innebär även att vi beslutat ta vägen förbi Arnhem, skådeplats för operation Market 
Garden och slutstation för Hells Highway, vi tänkte kolla och fota bron så ni får se den, 
kommer snart till en webbsida nära dig. På detta sättet kommer vi även att ta Holland och 
lägga ytterligare ett center till SWE och KIE )som vi tagit utan support och motstånd. 
Planer finns på att ta Mun, men det är nog för långt. Just nu klockan 1100 är vi under Elbe 
i en lång tunnel. Sakta kryper vi framåt.

Vi kan konstatera att Tyskland inte är vad det har varit, När Perez försökte ta kaffe på 
en vägkrog och misslyckades på ett ganska pinsamt sätt,(de tyska Kruppverken är inte vad 
dem har varit, tillverkarna av världens sexigaste stridsvagnar" - Mattias Göthe 1992, som 
inte längre kan tillverka funktionsdugligliga kaffebryggare - Perez anm.)  fick han ett 
leende från kvinnan som var behjälplig, bara en sådan sak.
Vi kan även konstatera att Hamburg är ett modernt ställe detta får vi tacka de precisa 
Brittiska RAF flygarna under andra världskriget. Träden är av dålig kvalite,  
gula barrträd är ingen hit. 

Vi återkommer med en rapport från Arnhem och bron som blev en för mycket.

/Leif, Perez, Gunnar och Anders

Den var stor, ful och klumpig men det var vår konvoj!
Dock hade vi nog klarat oss bättre med en mässingsorkester än med ett dansbandscoverband som inte lärt sig nått nytt sen 1981!

Det närmsta vi kom när det gällde fortifikationer vid den tyska gränsen

Historien har lärt dem ett och annat, notera välkomstfraser på svenska, engelska och ryska!

Tyskland innebar i princip bara att Leif lyckades sno en smörgås och att Perez betalade 
med svenska pengar på dass. Snabbt närmade vi oss Holländska gränsen, närmare, närmare 
STUDS, helt plötsligt dyker det upp en flaggviftande tysk polis och stoppar oss någon mil 
från Holland. Vi gav dock inte upp utan tog en annan väg genom diverse pittoreska tyska 
små skit byar. Tills slut hittade vi dock motorvägen mot Amsterdam och så var vi inne. 
Glada över att ha lämnat Tyskland bakom oss tog vi sikte mot Arnhem och bron där Överste 
Frost landade med sina stolta 600 man för att ta bron för Montgomerys pansar som var på väg. 
Väl framme tog vi några bilder och begrundade bron samt den av tyskt artilleri inspirerade 
nybebyggelsen. 
Tomma i magen strosade vi vidare mot en generisk Holländsk taverna där mat inmundigades. 
Eftersom vi inte hade någon Holländsk valuta (trots Leifs tappra försök att växla) så var 
vi tvungna att betala med kort, och då vi inte visste kursen visste vi inte vad kalaset 
skulle kosta. Raskt slet vi fram telefonerna och ringde Stabbmobilens sambandscentral i 
Stockholm och lika raskt fick vi reda på att valutan stod i 3:99, och i 20 gradig värme 
på en uteservering blev vi mätta för ganska lite pengar.
Ut från Arnhem såg vi att Stabbmobilen även den var hungrig  (på bensin vill säga). 
Snabbt hittade vi en Shelltapp, tyvärr var det svårt att hitta infarten till tappen  
och tack vare detta blev vi tvungna att ta inte mindre en tre vänder över den berömda 
bron

En förklaring till ett av mina lidanden på Autobahn - Perez

Snart, snart inget Tyskland mer, odysséen fortsätter in i träskoland.



Klart, Tyskland i backspegeln där det hör hemma



En vykortsvy för oss strategiälskande pacifister, taget av Eder eminente fotograf Perez :)



Nöjda och snart mätta trots den uppenbara risken för våra kranskärl